Är det bara jag eller låter inte det lite... ja... dirty? (Det är bara du.) Öh... var fick du luft ifrån? (Lungorna! Hahahaha! Äh... inte roligt?) Inte roligt alls. (Srsly?) Okej... lite roligt men det är bara för att du pratar med dig själv. (Yes! In your face!) Nämnde jag inte precis att du pratade med dig själv? (In. Your. FACE!) Asså... du går ju inte att resonera med.
Idag skrev jag klart hemtentan. Whooo! Använde ordet "dansant" och efter en svän på fejan har jag nu uppenbarligen lovat att slå det genom att använda meningen "Dansk-jävlar! Ge mig nu ett skålpund kött på min ostmacka! Annars... "
Hur det gick till... ja det vet väl bara katten. (Eller vet han det? Ah? Ah!?) Okej, det där med att låtsas att prata med sig själv var bara gulligt ett tag. Nu drar du bara ut på ett skämt lite för länge. (....... låtsas?)
Hur som haver... det var tänkt att alla retoriker skulle fira hemtentans undergång med en liten retorisk brännbollsmatch. Eller okej, det var inte retorisk för vi spelade faktiskt brännboll men det var retorisk för att vi är retoriker... eller ja, jag antar att ni fattar.
I början var jag lite velig. Tänkte först komma. Sedan ångrade jag mig. Träffade sedan Lalle på stan och bestämde mig för att i alla fall för att gå till eko-parken och säga: Hej! Jag är en glad tjej!
Det slutade med att jag köpte sushi, satt i parken och diskuterade lite genus, lite smeknamn, var med och bestämde att vi skulle ha klassfest dagen före ventileringen av uppsatsen (Det är okej: förra ventileringen lär läraren ha suttit och twittrat om hur tråkigt hon tyckte det var eller nåt i den stilen) och sedan spelade vi brännboll.
Först var jag inte alls pepp men jag blev det på en gång. Förutom när det visade sig att jag även måste springa. Flåååååås! Var det enda ljudet jag kunde utstötta på ett par minuter efter att jag sprungit fram till en kon. Notering: Sluta vara otränad.
Jag är inte säker på vem som vann meeeeeeeeeeeen jag är ganska säker på att det var jag. Kom igen! Jag fångade en lyra. Med två händer! Fatta vad coolt. Det är en klar förbättring från låg/mellan/högstadiet och gymnasiet då jag för det mesta bara nästan fångade bollen. Och med "nästan fångade bollen" menar jag: "fick den mycket hårt i skallen."
Idrottsläraren: Hanna! Vad sjutton håller du på med!?!
Jag: JAG TÄNKER! (Var nog i en sån där kreativ fas. Jag började tidigt med dem. Var inte en sån där körsbärsblomma som blommade sent. Take that, Mulan!)
Idrottsläraren: Ungh... kan du inte gå och... gah... orientera eller nåt?
Jag: Öh... okej. *går vilse, lyckas ändå komma tillbaka* Titta! Jag hittade i alla fall två av de där små orangea sakerna!
Idrottslärare: Men... men de är från fel orienteringsbana!
Jag: .... men jag hittade dem i alla fall!
Idrottsläraren: *ger upp hoppet*
PS. Sen fick hon tillbaka hoppet när hon såg hur jag kunde valsa. Bokstavligt talat. Vals? Det enda momentet på idrotten jag fick MVG. Tack folkdans!
PS2. Blev solbränd. Måste köpa solskydd. När man var liten var solbränna något charmigt men nu är det bara bläh... kysst av solen, jo, jag tackar! Inte frågade hon mig om jag ville. Känner mig använd och inte på ett bra sätt.
2 kommentarer:
hanna, jag såg dig nog allt på brännbollsplanen! jag plingade och vinkade mig men du såg mig inte. och jag såg när du sprang fram till en av konorna och du gjorde en handgest upp i luften som både betyder "äh det där var väl inget" och "yes, där satt den!" som bara passion kan göra. (om jag nu tolkade handen rätt, men jag är rätt så säker).
Det var nog en sådan gest. Lessen att jag inte såg dig men jag var ganska koncentrerad på att inte dö. Min kropp var mycket upprörd över att jag försökte springa snabbt kortare sträckor.
Skicka en kommentar