Ibland blir man besatt av sin egen kropp. Ibland är det på ett ganska normalt sätt: Suck... jag borde träna och ibland står man där framför spegeln och försöker trycka ner öronen för sitter inte mina öron sjukt högt på mitt huvud?
Just nu tycker jag det låter för mycket när blinkar. Det låter... jag vet inte riktigt, för högt? Som om det är klibbigt fast det inte är det.
Tyvärr kommer jag aldrig få något klart svar för varje gång jag frågar "tycker du att det här låter konstigt" och lutar mig fram och blinkar väldigt nära någons öra får jag bara svaret "näh, men det är väldigt konstigt. och lite äckligt."
Får nog hålla med. Tanken på högljudda blinkningar är en en överraskande äcklig grej. Ögonlock som fladdrar kokett borde inte låta.
En annan sak som händer med mina ögon just nu är att det rycker i vänstra öga. Det brukar mitt vänstra öga göra när jag är trött/stressad/uppspelt/helt neutral. Ett ganska diskret problem faktiskt, känns mer än vad det syns men det känns som om hela världen kan se att mitt vänstra öga har fått fnatt.
Så när väl mitt öga börjar rycka är jag så pass osmidig att jag genast utbrister (mitt i konversation om till exempel cykelställ): "DU KANSKE UNDRAR VARFÖR MITT ÖGA ÄR SÅ KONSTIGT!?!"
Och min konversatörspartner: "Nej? Vänta, du tänker väl inte blinka högljutt i mitt öra igen?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar