söndag 21 mars 2010

En kort upptäcksresa i bastukulturen

Stod i baren i lördags när en mansförening (okej, de hette nåt speciellt men jag kommer inte ihåg det... de hade en uggla som såg ut som en hattifnatt som symbol) hade middag/mystiskt möte på v-dala.

Åldersgruppen var typ mellan 25-Bockstensmannen. De söp något ofantligt och blev crazy bananas. De gick runt i mantlar med olika färger och en massa medaljer. Alltså, en massa medaljer. Det var ett under att de äldres ryggar inte knäcktes.
Under middagen fick bara kvinnor servera för att vi kan inte bli medlemmar och då gör det uppenbarligen inget om vi råkar få reda på nåt hemligt. Och hemligt var det. Mycket hemligt. Även kvinnofolket blev utkörda när de skulle börja med sina ritualer. Jag frågade vad dessa ritualer egentligen var men de var hemliga så ingen visste men en gång hade de nästan eldat upp ett bord. Ett tag när jag stod i baren tände de en liten brasa i mitten av rummet och dansade.

Först tyckte jag att det bara var strunt. Whatever. Om folk vill dricka sig fulla och dansa halvnakna runt en brasa eller däcka vid klockan ett så får de göra det. Men sen påpekade tjejen jag jobbade med att det var ett antal ganska högt uppsatta män från näringslivet med i föreningen och en poäng med själva föreningen var att skapa jobbkontakter för de yngre. En förening där kvinnor är helt uteslutna. Visserligen har frimurarorden (som känns lite som samma sak) startat en kvinnlig motsvarighet men jag vet inte... tycker inte om hela grejen med hemliga föreningar som har hemliga saker för sig.
Tur att jag inte ska in i näringslivet å bli chef. Jag skulle bli en dålig chef och en dålig hemlig person. Jag gillar att berätta hemlisar. Vad är poängen att ha en hemlighet om man inte får berätta den?

Hur som helst, kvällen var lugn. Alla karlar var i genomsnitt bra mycket trevligare än din vanlige fulla Velvet/Handen På Hjärtat-person. Förutom den där killen som bad om ett glass vatten, jag (givetvis lika charmerande och artig som jag brukar vara) räckte över ett glass. Han sa tack. Jag sa varsågod. Han pekar på drickshinken och häller sedan ner hälften av sitt vatten där och går. Mmmmmmmmoget.

Dock fick jag en medalj i dricks! Tror inte att det var med meningen men jag fick den ändå. När jag jobbat klart var röst nästan helt borta (hade fått tillbaka min rethosta under kvällen) och jag kunde bara kraxa lite sorgset istället för att prata.

Är trött på att det börjat snöa idag så jag ska köpa tulpaner för min lön. HELA MIN LÖN SKA GÅ TILL TULPANER! Nej... det ska det inte.

Inga kommentarer: