Jag har haft ett dilemma, kära vänner. Jag hatar inte att bo i korridor (mitt rum är superfint, jag har Audrey Hepburn och Salvador Dali på väggarna och planerar att få dit Nikola Tesla plus Mae West nån dag) men jag ogillar mina korridorkamrater.
Först å främst: En av dem mikrar kastruller. Dude… not cool. Dessutom är jag nu snyggast i korridoren sedan mina korridorkamrater från förra terminen flyttade. Inte bra. Nu behöver jag inte ens anstränga mig när jag går ut till köket för även om jag kommer ini mina lite för stora jeans och flanellskjorta så ser jag grymt fashion och snygg ut i jämförelse med alla andra. Hahaha... nu skämtar jag. Eller? Jag är faktiskt snygg. Faktiskt. Faktiskt.
Men jag har varit sliten. Antigen borde jag satsa på en korridor på Rackarberget eller i Studentstaden där man åtminstone får ha ett eget badrum å dusch (det är bara lite dyrare) eller så satsar jag på en lägenhet (ganska mycket dyrare)… jag har lutat åt att satsa på lägenhet föööör… mikra kastruller? Kanske vänjer man sig vid lukten av bränd plast men det är fortfarande… inte en smart sak att göra.
Men nu är detta dilemma löst!
Amanda och jag ska äntligen starta vårt Kulturkollektiv. Kulturkollektivet Kråkan. Det talade vi om redan på gymnasiet då vi även talade om att ångest var vår arvedel och att Kant tyckte att du är en tönt.
Nu blir det verklighet. Det kommer att bli fantastiskt. Att besöka Amanda och Italien kommer också att bli fantastiskt (det ska jag göra i april!!!) Att hon har varit här denna vecka (jag lunchade med henne och Elin igår och var på förfest med henne idag) är fantastiskt. Livet, universum och allting är fantastiskt. Det är till och med… dare I say it… steak-sauce?
Awesome-sauce?
PS. Idag när vi pluggfikade/lunchade gjorde jag en liknelse mellan Christine de Pizan och Erasmus idéer om att utbilda kvinnor å Jay och Silent Bob. Känner mig stolt. DS.
PS2. Är inte längre superstressad när det gäller tentan på fredag. Känns stolt. Anledningen till att jag inte är stressad längre är dels för att jag insett att jag faktiskt kan en del om klassisk retorik och för att jag läste en artikel som handlade om hur även Churchill en gång klantade till det i parlamentet. Sätter saker å ting i perspektiv. DS.
PS3. Immanuel Kant tycker att du är en tönt. DS.
Bitch, please!(som Kant brukade säga)
2 kommentarer:
aww jag satt här och var bakis och bah uuurrrkkk men NU, nu är jag plötsligt HJÄRTEGLAD!!! CHEEZUS vad fint det kommer bli!!!
ps. du ÄR jättesnygg. faktiskt. ds.
hahaha... när vi bor ihop blir jag tvungen att anstränga mig igen för du kan ju ta på dig frikyrkliga tröjor och bara "make it work!" :D
Skicka en kommentar