Fönster till det Förflutna

((Till den det berör: LÄS EJ DETTA HÖGT FÖR FÖDELSEDAGSBARNET))

Har idag roat mig att gräva i en låda med gamla foton fast jag hade faktiskt ett nyttigt syfte vilket var att jag skulle hitta trevliga foton som skulle kunna göra mamma glad. Jag och pappa har tänkt att vi ska hitta fina ramar och sätta upp lite familjebilder i huset (vi har noll familjebilder i vårt hus just nu) som födelsedagspresent till mamma.

Det är fantastiskt roligt att titta på gamla foton (sa hon som om hon precis upptäckt något ingen annan någonsin hade kunnat upptäcka) och när vi har fixat mammas födelsedagspresent vill jag faktiskt ta mig i kragen och göra ett fotoalbum med alla bilder som vi inte kommer att använda till presenten. Och det finns massor av roliga bilder.

Fast några är också lite skrämmande. Jag till exempel. Förutom frisyrer som får mig att må fysiskt illa (vad tänkte jag egentligen?) så finns det bilder som visar upp mina mer djuriska kvalitéer. Alltså, jag ser typ ut som en ungkalv på många bilder. Mina ben är lite för långa för min kropp, mina vader är supersmala, mina fötter är gigantiska och mina knän likaså och ser dessutom ut att kunna böjas i alla möjliga vinklar. På det hela taget ser det ut som om jag inte riktigt hunnit växa in i min kropp... vilket jag faktiskt inte hade på den tiden. Nu fyller jag ut den ganska bra.

Dessutom hittade jag en semesterdagbok. Det var när nästan hela familjen åkte på solsemester till Madeira. Tyvärr kunde inte pappa följa med så vi skrev en dagbok så han kunde läsa vad vi gjort.

Mamma skrev trevliga och snälla saker, berättar om dit och datt. Jakob och jag skrev ingående om var och hur vi bad, vad vi åt samt fula fiskar. Srsly, vi var besatta av fula fiskar. Okej, det var otroligt ful. Det var en djuphavsfisk som var en blandning av svartål och barracuda... varför åt jag den frivilligt? Var det nåt fel på mig?

I alla fall, vi tjatar om den här fisken något evinnerligt: "Pappa. Idag var vi på en saluhall. Där såg vi en ful fisk. Den var ful. Igår var vi på safari. Då såg vi en flod och ett vattenfall. Där fanns det fiskar. Det var mycket fula fiskar. De var nästan lika fula som du. Jag har ritat en bild på nästa sida för att visa hur lika ni är." och så vidare.

Dessutom var vi något av små idiotiska skitstövlar.

Men det konstigaste som jag bedömde var viktigt att pappa fick ta del av var den här lilla semesterhistorian: "Igår åkte vi buss. Då blev jag sjuk och kräktes. Här en bild jag ritat av mig själv när jag kräks."

Öm... va? Alltså, förlåt, men jag måste fråga: Var det möjligen så att jag brukade vara dum i huvudet? Uppenbarligen. Bilden jag ritade av mig själv när jag kräks är inte särskilt smickrande kan jag tala om.

Förutom bevis för att jag varit dum i huvudet (den som tänker dra skämtet "vaddå var?" kan gå hem) hittade jag massa bebisbilder samt bilder från 80-talet då pappa arbetade med att bygga upp Eketorps Borg på Öland. Jag var inte ens född men jag älskar allt som har med Öland att göra så jag blir semi-nostalgisk när jag ser dessa svartvita bilder på halvfärdiga murar där det står getter och tuggar gräs och Alvaret där det ligger en halvt sönderslagen eka for no apparent reason.