Saker jag gillar:
Den där obligatoriska scenen i alla filmer som utspelar sig på 60-talet. Alltså den där en kvinna sitter vid sitt sminkbord och målar tjocka kajalstreck samtidigt som hon röker en cigg på det där sleazy men ändå sensuella sättet bara en kvinna i en film som utspelar sig på 60-talet kan. Real classy.
Filmer där du kan beskåda denna typ av scen: Factory Girl och A Single Man.
Andra saker jag gillar: Att se trailers på bio. Igår när jag och Hatten gick och såg Iron Man 2 fanns det många fina trailers. Bland annat den för den nya Twilight-filmen. Den verkade i och för sig inte särskilt spännande (jag är inte en twilight-flicka eftersom jag inte gillar trånande/stalker-vampyrer utan deppiga hipster vampyrer vars största sorg är att det aldrig mer kan dricka en latte på stan) Men det bästa med den trailern var att ett par ynglingar som satt bredvid oss i salen utbrast (utan ett uns av ironi) "Kolla! Vad coolt!" vid åsynen av de trista tonårsvampyrerna.
Jag kände mig lite rörd. Ack, att vara ung och lätt imponerad, tänkte jag och kände mig cynisk och gammal. Själv blir jag sällan förförd av explosioner eller... gah? Här avbröts min tankeverksamhet eftersom trailern för A-Team satte igång. Det visade sig att jag visserligen inte blir imponerad av tråkvampyrer men så fort ett gäng galna legosoldater hoppar från ett flygplan i en tank så blir jag fullkomligt lyrisk.
- Titta! Titta! De hoppar ut från flygplanet! I en tank! EN TANK! Hur coolt är inte det!?! Iiiiiihhhh!*
Efter en ganska ointressant trailer för Robin Hood med Russell Crowe (Är lite trött på Crowe och har svårt för "historiska filmer" där de spelar "typ kanske rockmusik" och har taglines i stil med "behind the legend was man!") så satte äntligen filmen igång!
Jag utstötte ett tyst, mentalt "iiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhh!"
Nu är det visserligen så att jag har en tendens att glorifiera alla serietidningsfilmer/filmer baserade på serier jag tittade på när jag vare liten om jag ser dem på bio. Men den här filmen, hörni... den var gudomlig! Låt mig lista allt som var bra med den här filmen.
- Action. Första Iron Man var en av de få filmer som fått mig att börja skruva på mig medan jag buttert började tänka: "Men asså... när ska han börja skjuta saker! Kyparn'! Den här soppan skulle tåla att kryddas med lite mer explosioner, tack!" Tvåan lämnade mig inte besviken. Till och med fylleslagsmålet (där kombattanter var Iron Man och War Machine) var awesome-sauce.
- Det lite förutsägbara men ändå så passande val av soundtrack. Another one bites the dust och Robot Rock satt precis rätt. Plus, jag älskar alla filmer som har Daft Punk som soundtrack (se Tron 2)
- Alla lite nördiga internskämt. Captain Americas sköld? Fniss, fniss.
- Sam Rockwell som Justin Hammer. Sliskig, äcklig typ som man älskar att hata. Bästa sortens serieskurk. Jag börjar inse att Sam Rockwell är en sjukt bra skådis. Jag tänker återigen uppmana alla att se filmen Moon där vi får se Rockwell x 2.
- Scarlett Johansson som agent Romanoff aka Black Widow. "Dat ass!" säger jag bara. *biter sig i läppen*
- Samuel L Jackson. Den här mannen är bara för bra. Bara han kan göra meningen "Sir, I'm gonna have to ask you to exit the donut." badass... insåg också att bara Samuel L Jackson kan få mig att helt utan ironi använda ordet "badass". Det finns inget annat sätt att beskriva honom.
- Repliken: "You look like two seals fighting over a grape."
- Och sen! Portföljen! Den bara swoooosh! (här måste jag ta en paus för "portföljscenen" var så enormt... enorm att jag inte riktigt kan beskriva den. Oh, be still my beating heart and so on. Det var till och med häftigare än "hoppa från ett plan med en tank" och då kanske ni förstår hur fullkomligt enorm den där portföljen var.)
I alla fall. In conclusion. Iron Man 2? Awesome-sauce!
Awesome-sauce är även det faktum att det snart kommer en Thor-film (dock lite besviken att Alexander Skarsgård inte ska spela Thor. Ja, det ska stavas med ett "h" för Marvels Thor är inte samma sak som Tor. Vi snackar om en så kallad asagud som har en hjälm med små vingar på. Tor skulle aldrig någonsin bära en hjälm med små vingar... om han inte förlorat ett vad eller nåt sånt) och en Captain America-film. Iiiiiihhh!
Efter filmen bjöds vi på mat och drack vin i goda vänner slag... lag? Whatever. I've heard it both ways. (Nej, det har du inte.)
Övrigt:
Jag: Hahaha, vi är klubben för invärtes beundran.
Anna: Inbördes beundran.
Fotnot:
*"Iiiiiiiiiihhhhh!" är det euforiska pipet jag utstöter då jag blir helt virrigt lycklig av något extremt nördigt. Exempel:
Anna: *pekar ut en bok av Terry Pratchett jag inte läst*
Jag: *grabbar tag i den* Iiiiiiiiiiihhhhhhhhhh!!! *inser att jag håller i fel bok, en som jag redan läst, släpper den och sliter åt mig rätt bok* Iiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhh!
Och sedan, på något sätt, lyckades jag ta mig till kassan och köpa boken. En bragd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar