Jag lider av den åkomman... eller snarare... det andra som lider av att jag vitsar lite för ofta, lite för dåligt.
Idag var en ganska extrem dag. Fast det var nog inte alla som uppfattade det. Problemet med mina vitsar är att:
a) Folk hör dem inte alltid eftersom jag pratar så fort och så tyst.
b) Folk fattar inte att vitsar för att jag vitsar lite för dåligt.
Eller så vitsar jag för bra? Det mänskliga örat hinner inte uppfatta alla frekvenser av komik som min röst kan förmedla. Endast en fladdermus kan uppskatta mina vitsigheter till fullo.
Alltså Batman.
Bara Batman tycker jag är rolig. Eller nej det skulle han inte. Han är stoisk. Kanske the Riddler skulle tycka att jag var kul? Vi skulle kunna hänga och vara bästa vänner och...
... och vad var det jag pratade om nu igen... just det, min fenomenala vitsighet. Jag är roligast i hela världen. Tror definitivt att det var den slutsatsen jag tänkte komma fram till.
PS. Kan nästan känna lukten av Italien redan nu. Italien luktar glass och vin. Jag ska dricka mycket vin. Kristina Lugn-mängder. Fast det klarar jag nog inte. Är inte på hennes nivå än. DS.
PS2. That's just weak songwriting. You wrote a bad song, Petey. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar