"Because she's my summer girl!"

Hallå, Sommarlov. Du har varit saknad.

Jag är verkligen redo för värmen. Jag har sexiga shorts, en sexig baddräkt, sexiga brillor och en kanske inte lika sexig tröja att ta på mig om det ändå blir lite kallt.

Men vet ni vad jag saknar?

En sommarförälskelse.

Just det! En sommarflicka. Hon ska vara glad i hågen och ha... ha hår! Jupp, det ska hon ha och sen... sen så kan hon typ... spela badminton... utomhus... för det går att spela badminton utomhus på sommaren. Överhuvudtaget ska hon gilla att vara utomhus och gå barfota i gräset efter att det har regnat fast inte på det där sinnessjuka viset men på ett trevligt och livsbejakande vis. I början av sommaren är jag en överarbetad, kedjerökande cyniker men hon lär mig att älska livet.

Och sen till hösten dumpar jag henne och glömmer henne för alltid... för hon är min sommarflicka!

Perfekt.

Vet ni varför jag behöver det här?

Nej… det är inte för att jag börjar blir ensam, kufisk, desillusionerad och sorglig. Det… det är alla bra poänger men inte själva kärnan i problemet. Ja, jag vet att allt det där är sant men ge er… ni behöver inte gnida salt i såren eller vad man nu säger. Dessutom glömde ni bort att nämna att jag även är mer där än här. Jag är faktiskt inte bara arg och sur... jag är dessutom sinnesförvirrad. *gör inte saken bättre för sig själv*

Anledningen till att jag behöver en sommarflicka är för att jag börjar bli trött på alla dessa sommarsjuka par som finns på tågen. Det går inte för sig. Det bara… håller på… och jag kan inte spendera all min tid med att blänga surt på dem för jag kommer antagligen åka mycket tåg den här sommaren och om jag ska blänga hela tiden kommer jag försämra min syn som redan är i klass med Velma från Scooby-do.

Till mitt försvar vill jag också påpeka att det par som retade upp mig mest (sträckan Stockholm-Uppsala) var inte av denna värld:
Han: *tuggar skälmskt på hennes knogar*
Hon: *fnissar fnittrigt*
Han: Du är min lilla pion. (Okej, han kanske inte sa det där... men han tänkte göra det! Är nästan säker på det.)
Jag: Skaffa ett liv! (tänkte jag medan jag ångrade djupt att jag glömt min ipod hemma och inte kunde stänga ute allt detta trams.)

Min tanke är att om jag har en sommarflicka så kommer jag inte störa mig på dessa typer för då kommer jag vara upptagen med att själv tugga på nåns knogar. Fast helst inte. Såg inte fräscht ut.
ad är grejen med "par" som bara håller på?

Men framförallt: Det här handlar inte om att jag börjar bli kufisk, cynisk, sur, sorglig samt ensam.

Det handlar om att jag är en student och därför har jag inte råd att skaffa nya glas till min bågar ifall min syn försämras av att jag måste blänga argt på alla turturduvor på tågen.

PS. Det här gäller givetvis inte alla turturduvor. Bara den tramsiga sorten (ni vet vilka ni är!). Det är faktiskt inte så att jag typ "hatar kärlek". Ser jag ut som Gargamel kanske!?!

................. nej, det var en retorisk fråga. Ni behöver inte svara.