Ensamheten

Höll att ta koll på mig. Men jag överlevde.

Där fick ni, inre demoner! Det krävs mer för att ta kol på Passion.

Hahahahahahahahahaha…ha… ha… haaaaa….

Ngh. Kanske överlevde jag inte Ensamheten helt och hållet men jag bör återhämta mig ganska snabbt. Förhoppningsvis. Tror jag. Får försöka att bedöma skadan senare.

Den här gången började jag inte i alla fall att inbilla mig att någon smög in i huset och försökte stjäla toalettpappret… as you do. Framsteg… antar jag.

Däremot tror jag att jag ha konfunderat två städare när jag utstötte ett halvkvävt skrik när jag såg dem inne i köket. Tror att jag faktiskt hörde dem komma in men sorterade omedvetet bort det som en hörselhallucination och när jag sedan såg att det stod människor köket fick jag för mig att det var spöken… som städade bakom spisen.

”Konstigt. Ungefär lika konstigt som när det var ett spöke i mitt rum som viskade sjörapporten. Fast… det visade sig vara mina högtalare som på något sätt plockade upp radiosignaler. Så… med den logiken borde det inte vara spöken den här gången heller. Och varför skulle någon normalt funtad människa komma tillbaka från andra sidan och städa? Kan det vara så att det här inte är städspöken ut helt enkelt vanliga städare?” tänkte jag och backade sedan snabbt tillbaka in i mitt rum igen där jag inte kunde ställa till någon skada.

Dock tror jag att det skulle ha varit mycket värre om jag faktiskt inte kom ut ur huset igår och träffade människor som inte bara existerade i böcker eller filmer. Det är en ganska stor skillnad.

Bättre konversationer är bara en av många fördelar.

Även om de konversationer jag kommer ihåg bäst från igår tycktes handla om katter, paprikor och det faktum att man blir fullast på frukten i bålen.
Tror att det till och med bestämdes att det alltid skulle finnas en fruktskål fylld med paprikor i Kulturkollektivet Kråkan… fast då skulle det nog vara en paprikaskål snarare än en fruktskål.

Men på tal om bål. I början av kvällen trodde jag att passionsfruktskärnorna i bålen var majs. Mitt tankar gick därefter i dessa banor: ”Uäh… varför majs i bål? Inte gott. Men… det är kanske en sån där vegetarisk grej? Bäst att inte säga något så jag inte råkar förolämpa deras kultur.”
Slutsats: Måste sluta betrakta vegetarianer som en ett speciellt folkslag… som jag dessutom behandlar som om jag vore en förmäten, snobbig brittisk utforskare. Inte okej.

Övrigt:
Definition av too gay to function: “Kom och var en älva med mig!” (kanske det bästa som sas den kvällen.)

- Och tidigare samma dag...
Slog på P1 medan jag diskade och av en slump slog jag på precis då (vet inte om det var direkt eller en repris) kronprinsessan Victoria sa ”ja.”

Eller det var snarare ett starkt betonat ”jaaaaaaaaaaaaa”.

Det var så fint att jag under ett par sekunder, efter att i flera veckor ha ondgjort mig över alla dessa mittuppslag som in minsta detalj beskrivit vagnen som paret ska åka i genom Stockholm samt scoop i stil med ”om det blir dåligt väder kommer man fälla upp taket på vagnen”, sveptes jag plötsligt med i den rojalistiska yran.

Jag stannade upp i mitt diskande, såg ut genom fönstret och tänkte ”ack ja… fornstora dar osv… ” och det var nästan så att mina ögon började blänka pga rörda tårar.

PS. När jag är ensam hemma brukar jag spela Hollow med Peter Jöback och sjunga med like there's no tomorrow... snälla, låt mig inte vara så här ensam mer...