Ibland lyckas jag faktiskt. Jag är inte alltid Fröken Handfallen som mumlar fram nåt om att hon är ett tåg. Ibland har jag faktiskt svar på tal.
Utanför mitt ICA står det just nu ett sånt där bord. Ni vet vad jag menar. Ett bord med en färgglad duk och en till två pers som så fort någon går förbi börjar vråla:
"Fröken! Fröken! Ja, du fröken! Vilket abonnemang har du!?"
Varje dag! Varje dag när jag tvingades att antigen gå förbi ICA eller in till ICA stod de där och ropade. Jag hatar sånt. Jag förstår att uppenbarligen tjänar företagen på det eftersom annars skulle det väl inte finnas så många försäljare på stan men det funkar inte på mig. Jag blir nervös av "smooth talking" försäljare och varje gång jag köper en elektronisk pryl vill jag helst ha fem olika alternativ av olika märken, en liten tabell som ger en bra bild av apparaternas prestanda och olika spännande funktioner.
Det får förstår inte försäljarna att sluta att försöka dra in mig i deras nät. MEN! Och det var nästan alltid samma kille som ropade efter mig och efter ett tag verkade han börja känna igen mig (fasa!) och eftersom de kan känna lukten av nervositet började han gå på hårdare: "Fröken! Fröken, vilket abonnemang har du? Du kan inte ha bråttom idag igen, va?"
Tillslut fick jag nog och kanske inte röt så mycket som jag mumlade fram ett svar.
Jag: Jag är inte intresserad.
Han: Men du kan ringa billigare. Vad har du för abonnemang.
Jag: Inget... inget som har med det här att göra.
Han: Jo, vi har många abonnemang. Vad har du?
Jag: En burk och en tråd. *rusar iväg*
Sedan den dagen har han lämnat mig ifred och jag levde lycklig i de flesta utav mina dar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar