söndag 27 juni 2010

Beeeeooooooeoeoeoeoeh.... eeeerrrr *ger upp med att försöka skriva hur introt till The Twilight Zone låter*

Idag hände en läskig sak. Typ You unlock this door with the key of imagination. Beyond it is another dimension - a dimension of sound, a dimension of sight, a dimension of mind. You're moving into a land of both shadow and substance, of things and ideas. You've just crossed over into the Twilight Zone -läskigt.

Jupp. Just så läskigt var det.

Jag fick dricka kaffe i bilen.

Har aldrig hänt. Har aldrig någonsin fått förtära något i familjebilen. På sin höjd har vi fått dricka mineralvatten eller äta äpplen. No more, no less. Till och med smaksatt vatten var det svårt att få tillåtelse att dricka i bilen. Det var lättare att få utresetillstånd i Sovjet än att få dricka Loka med citronsmak i bilen. Och nu överdriver jag bara lite grann.

Men idag hände det alltså. Jag fick dricka kaffe i bilen nu när pappa hjälpte mig att flytta ut ur mitt studentrum.

Har inte riktigt återhämtat mig. Idag fick jag dricka kaffe i bilen. Medan den rörde sig! Var inte ens tvungen att ha öppet fönster och ha huvudet utanför bilen medan jag drack.

Det var fantastiskt.

Annars har jag inte gjort något av intresse.

Övrigt:

Såg dokumentären igår om hur Morgan Freeman ordnade en skolbal i stad där de tidigare hade haft en bal för vita och en bal för svarta. Otroligt bra dokumentär men lite skrämmande när man insåg att det var så sent som 2008 det här utspelade sig. Man visste inte riktigt om man skulle skratta eller gråta när folk sa saker som: "Det är inte rasistiskt att vilja ordna en bal som bara råkar vara för enbart vita ungdomar."

Som tur var staden fylld med fina själar och härliga typer så det finns ändå hopp. Min favorit var nog killen som råkade få två dejter till balen. Hans logik: "Hm. Skulle vara kul om att ha med sig två tjejer. Jag ringer Emily och frågar om det är ok för henne."

Han var underbar. Typ: Men jag har ju två armar. Då kan jag väl ha med mig två tjejer. Awesome-sauce. Den pojken kommer att gå långt. Sant och visst.

***

Ikväll ska jag titta på Kingdom med Stephen Fry. Det är min sommarserie. Tidigare var min sommarserie Morden i Midsomer fast det var innan de bytte ut assistenten mot den där fjanten från stan och mördaren i varje avsnitt var polare med Barnabys fru eller dotter.

I Kingdom finns det inga mord utan bara Stephen Fry som är awesome-sauce. Och hans underbara assistent Lyle som är på väg att bli awesome-sauce.

***
Och så det här:

Bästa scenen i hela filmen My Favorite Brunette. Den här ungen borde ha varit huvudrollsinnehavaren istället för Bob Hope. Den här ungen var tusengånger roligare blott på några sekunder än vad Bob Hope var i en hel film. Se bara på honom! En sann komiker. Han andas och är comedy gold.

Inga kommentarer: