Inside the Geek's Freezer

Blir både ledsen och svag av skratt när jag kollar igenom Escher Girls på tumblr.

Ledsen för att det finns för mycket dåligt bland serietidningar fortfarande.

Svag av skratt för att det som är dåligt ibland är så fruktansvärt flippin' crazy bananas att jag åh jag kan inte ens...

Angel Sorayama... vilket ska föreställa ett helt vanligt japanskt namn... som folk har i Japan... och om ni inte uppfattade att hon ska var asiatisk är det helt ok. Tror att tecknaren har blandat ihop "asiatisk" med "monstruös ormkvinna från landet där mardrömmar födds". Lätt hänt det där.

Hennes kropp är ett ganska bra exempel på "broke back posen" jag pratat om tidigare.

Förlåt men jag kan inte ens... VAD ÄR DET SOM HÄNDER HÄR!?!?! Varför ser vattnet så kletigt och... för det är väl vatten? Snälla säg att det är vatten.

Lite senare var det någon som bestämde sig för att parodiera denna lilla fantastiska scen.

Trots att detta är en parodi så är den så mycket bättre än orginalet. Visst, det är en otroligt sexualiserad kvinna men hennes kropp är anatomisk korrekt. Hon ser faktiskt blöt ut och inte bara nedkletad med vad vi alla hoppas är vatten ändå.

Saken är att jag skulle kunna tänka mig att läsa en serie som såg ut så här. För här har vi en sexig kvinna men det finns ändå en större interaktion mellan dessa två karaktärer än i orginalet. Fokus ligger på hennes kropp men det finns något som gör henne mer mänsklig. Hon är inte ett förvridet ideal, tecknaren har valt en klassisk sexig pose och gissa vad?! Hon ser ut som hon faktiskt kan ha organ innuti till sin kropp tillskillnad från orginalet där hon bara ser ut som ett stycke ryggrad och bröööööst.

I Empowered (en serie jag kan rekomendera) där allt och alla är sexualiserade finns det en hel del exempel på på överdrivna sexualiseringar av karaktärer. Poängen är att alla ser ut så. Män, kvinnor och den där karaktären som har en pistol som huvud (öm... ) är överdrivet och komiskt sexiga. Vad de än gör. 
 Samtidigt har de alla en personlighet, från protagonisten Emp till bifigurer som Maidman (tänker er Batman i en fransk maidoutfit), de är alla välskrivna och igenomtänkta. Adam Warren gör kanske den knäppaste serien men han tar sina karaktärer på allvar och trots hans stil inte är tänkt att vara realistisk ser man skillnaden på kvalitén på detta och öugh... Angel Sorayama. Här finns det ändå tanke och ordentligt arbete bakom bilden och texten.

OBS. Från och med nu ska jag bara ragga med: "Ska vi gå hem till dig? Maybe to make the sex?" Jag kommer att vara oslagbar. Vem kan säga nej till det här? Vem kan motstå denna lord byronska förförerska?

"Maybe to make the sex?"