Förra veckan när jag satt på pendeln från Södertälje satt en äldre man mittemot mig. Han hade stigit på i Östertälje precis som jag och hade allt sedan dess spenderat resan med att stirra intensivt på mig.
Som sig bör besvarade jag hans blick med att intensivt läsa min bok och låtsas som om det regnade.
När vi börjar närma oss Åkeshov lutar sig han framåt och säger: "Hej, Hanna."
Jag stelnar till och stirrar på honom utan att riktigt veta vad jag ska svara. Vem är denna människa? Hur vet han vad jag heter?
Och den logiska frågan: Är det han som är Narnia?
Sekunden efter inser jag han inte är Narnia utan att jag bara glömt att ta mig min namnlapp på jackan från volontärutbildning.
Den skäggige mannen flinar stolt och går av pendeln.
Jag antar att mitt skräckslagna minspel var underhållande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar