Igår tränade jag för första gången på det där stället i Stockholm. Ni vet... där jag svettades som en idyllisk fjällbäck, förolämpade blinda människor och samtalade med mitt inre barn under ett yogapass.
Ni vet.
Det stället.
Lite av en pärs blev det då det var första gången jag tränade sedan sommaren satte igång.
(var ärlig)
... errr, okej det var första gången jag tränade sedan jag började tråkla med c-uppsatsen i våras. Är du nöjd nu?
(måttligt... )
Hur som helst... var alltså inte i toppform tyvärr skapade det här en dissonans mellan kroppen och mitt idiotiska huvud:
Jag: Vi borde göra fler armhävningar. Jag minns att vi kunde göra fler armhävningar.
Kropp: Det var för hundra år sen!
Jag: Om jag har kunnat det en gång så borde jag kunna göra det nu också.
Kropp: Kan vi inte bara ta det lite lugnt första gången vi tränar på länge?
Jag: MWWWRRRARARRRGGGHHH!!!
Kropp: .... mwraragh?
Jag: Fler armhävningar! JAG KRÄVER FLER ARMHÄVNINGAR!
Kropp: Varför gör du det här? Varför hatar du mig?
Jag: EN TILL!
Kropp: Fuck it. Kokta spaghettiarmar. Försök göra armhävningar nu, din lilla skitstövel.
Jag: Neeeeeejjjjj... inte sppuuuuggeeeetttiiiii!!!!
Kropp: Försöker du fortfarande?
Jag: Jag har gnnghghg styrkan! Argh...
Kropp: Bra där.
Jag: Som hämnd tänker jag köra tills jag mår illa.
Kropp: Du kan inte vara allvarlig... okej, du är allvarlig. Förvåningen över att du är dum i huvudet på riktigt uteblir. Den uteblir med en sådan kraft att det skapas ett svart hål i mitt inre. Eller. Jag vet inte. Är en samling nervtrådar, muskler och tarmsystem. Vad vet jag om svarta hål?
Jag: Mår... inte så bra...
Kropp: Om jag dör nu tänker jag hemsöka dig. Du är så jävla hemsökt om jag dör nu.
Jag: Hur... hur skulle det gå till?
Kropp: Åh, jag skulle hitta ett sätt för att få det att funka... tro mig.
Och idag. Kan. Inte. Röra. Mig.
Kan inte.
Kan nån ringa Ghost Adventure? Ring dem snabbt och berätta: Jag är hemsökt av min egen kropp som dog för att jag tränade som en idiot igår.
Riiiinggg dem! Om ni ringer Ghostbusters säg inte att det var jag som bad er, de har svartlistat mig efter Belgiendebaklet.
(hon har aldrig varit i belgien)
Och jag håller fast vid den storyn.
Kan inte ringa själv tyvärr. Är upptagen med att ligga som en klubbad säl på en soffa. Det tar tid och kraft det här.
Plus, mina armar... de är som kokt spaghetti.
Spuuuugeeettiiiiii...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar