fredag 12 oktober 2012

En sorts recension av Portal antar jag?

I'm afraid you're about to become the immediate past president of the Being Alive Club.
Jag varnade er. JAG GJORDE DET. Sa jag inte att det här skulle hända? Sa jag inte att jag ville skriva något långt och nördigt om Portal? Det gjorde jag. Ni fick varningen men ni fortsatte läsa. Ni har bara er själv att skylla.

MWAHAHAHAHAAHAHA... nej, vad gör ni? GÅ INTE! Jag öm äh... bara skämta? HAHAHA! Det var ett kul skämt. Tur att vi kan skämta så här med varandra. Hahaha... och nu...*host* portal. *hosthost*

Jag har funderat på exakt varför Portal lyckades tjuvkoppla mitt hjärta och köra mot solnedgången och över klippkanten Thelma&Louise-style med en sådan brutal omedelbarhet. Visst, det är ju så att jag gillar pyssliga, pussel spel där man klickar på saker, utforskar och lyssnar på dialogen och storyn. Eller tråkiga spel som en del kallar dem. FANNY DET ÄR INTE TRÅKIGT DET ÄR JÄTTEKUL!

Långsint... jag vet hur man gör.

Portal är lite extra kul pga spelet klarar faktiskt Bechdeltestet. Vilket crazy bananas i en bransch där man förväntas att lättare kunna relatera till en talande hund och kanin med hatt än en kvinna. "Kvinna?" tänker spelbranschen, "Vad är detta magiska väsen? En sorts hind som skuttar över ett berg lite förföriskt i en magtröja. Nej, nej, vår målgrupp kommer aldrig kunna relatera till en sådan protagonist. Vi har ett normalt läge där man spelar som man och om vi har tid kanske vi kan lägga till en av dessa... vad sa du att det hette... kviiiinnna? Hm... "

Well done. Here come the test results: "You are a horrible person." That's what it says: a horrible person. We weren't even testing for that.
Visserligen finns dett bara två karaktärer (tre i uppföljaren men det klarar fortfarande Bechdeltestet så hurra för allt o alla!): Protagonisten Chell och antagonisten GlaDoS. Så på första frågan i Bechdeltestet: Finns det minst två, namngivna kvinnliga karaktärer?
Då är svaret jupp. Går ganska snabbt att räkna. Fråga två är lite knepigare: Pratar de någonsin med varandra?

Ja och nej. Som den mordiska superdatorn som hon är älskar GlaDoS att orera om hur futtiga människor är, hur meninglös ens tillvaro är och allt det där vanliga ondskefulla superdatorsystemsnacket (HAL9000 släng dig i väggen). Dock  yppar inte Chell ett ord. Detta misstänker jag är ett resultat av att man inte hade råd med fler än en röstskådespelare i första Portal.  
Men man har tagit Chells tystnad och gjort det till ett svar i sig.
  I backgrundsmaterialet som fyller igen luckan mellan spel 1 och 2 får vi veta exakt varför Chell vaknade upp som enda överlevare och tvingades möta GlaDoS sadistiska utmaningar. Det var inte för att hon speciellt smart eller stark. Det enda hon har är sin envishet. Chell utmålas ibland som dum av de personer hon möter (visserligen är de enda personer hon möter i spelen ganska dryga, högmodiga robotar men visst) men hon ger aldrig upp. Jag gillar verkligen den tanken. Att bakom Chells tystnad finns bara envishet. När hon kastas in i en ny testkammare ser hon på utmaningen och löser skiten ur alla pussel medan GlaDoS hånar henne för att hon är föräldralös (haha... föräldralös... )

Science isn't about why, it's about why not. You ask: why is so much of our science dangerous? I say: why not marry safe science if you love it so much?
Ah, men vänta, säger ni nu. Det är ju bara för att du som spelare vet om att du kan spara ditt spel och pröva att hoppa ut för stupet för att se vad som händer. AH-HA! Säger jag då och höjer pekfingret lite drygt förmanande, det är det som är det fina i kråkskogen.

(kråksången, det heter "det fina i kråksången")

Va? Men kråksång är inte fint på en fläck men i kråkskogen kan man hitta guld.

(... guld?)

Alla vet att troll gömmer sitt guld i kråkskogar. Alla vet det.

(alla?)

Du vet... folk... i guldbranschen. I troll... guld... branschen? Den branschen. Businesssss is booooming. Yeah.

(åh-kej...)

Vad var det jag prata om? Just det, att allt som Chell gör är för att jag som spelare vill föra handlingen vidare. Chells tystnad blir talande och gör även spelaren delaktig i hennes dialog med GlaDoS. Den egentligen linjära handlingen blir därför engagerande eftersom den inte bara är bra skriven utan dessutom skapar illusionen av du som spelare är involverad och styr händelseförloppet. Vilket du på sätt och vis gör eftersom du inte väljer att spela vidare och lösa problemen... då kommer du inte vidare. So yeah.

En annan sak jag uppskattar med Chell är hon är designad men praktiska brallor. Det är fantastiskt. Visst så har hon sin overall knuten kring midjan men hon ser fortfarande redo för äventyr.

I think we can put our differences behind us... for science... you monster.
 Spring, Chell, spring!!! Hrm... va? Åh just det. Jag försöker ha en poäng med den här texten. Dessutom i trailers, bilder osv visas alltid Chell som aktiv. Ni bara: "Jaha?" men tro mig att det ibland är löjligt svårt att hitta kvinnor som är aktiva. Jag menar, om jag köper en serie som heter Catwoman då förväntar jag mig att hon ska servera knytnävssmörgåsar till höger och vänster eller kanske stjäla diamanter, inte lika uppfläkt som en dekadent och... nej nej vad gör du? Jag vet inte ens.....

knytnävssmörgåsar ej inkluderat
GlaDoS är surprise, surprise min och alla andras stora favorit i spelen. Här har vi en sarkastisk, humoristisk, mordisk och målmedveten superdator. Hon är dessutom porträtterad som feminin och det är här jag blir riktigt till mig (tar på mig hatten, håller i den) hon är ondskan själv men hennes ondska kommer från hennes intellekt och inte hennes sexiga, sexiga kropp. Hon är manipulativ och sadistisk men hennes vapen är hennes intellekt. Vanligtvis när en kvinna ska spela the big bad blir hon en femme fatale vars vapen för det mesta är hennes sexualitet. För det läskigaste som finns är kvinnokroppen. Jag vet själv att jag blir rädd när jag ser mig själv i spegeln och bara: "VAD ÄR DET DÄR FÖR EN LITEN LÄCKERBIT!?!?! KAN INGEN RÄDDA MIG FRÅN HENNES HUNGRIGA BLICK!?!?!?"

Ni vet när det händer...... åh just det. SPOJLERVARNING. Nu varnar jag er. Varningen är utfärdad. Kategorisera er som varnade.

GlaDoS är i grund och botten ett datorsystem som skapades när Cave Johnson, ägaren till crazy bananas företaget som ligger bakom allt hemskt som händer i spelen, bestämde sig för att ta sin trogna assistent Caroline och tvinga in hennes medvetande i en dator.
De glimtar vi får av Caroline visar en peppig kvinna som hänger sig åt sitt arbete. Hon är den enda som Cave Johnson respekterar eftersom hon är som han beskriver det "married to science". Caroline känns lite som en femtiotalshemmafru som istället för kakor hjälper sin man att uppfinna galna uppfinningar. Som är ganska galna. (tårtapåtårta)

När Caroline mot sin vilja blir tvingad att få sitt medvetande inopererat i ett datorsystem blir hon lite crazy bananas och jag menar det inte på ett bra sätt. De tar ifrån hennes rätt att bestämma över sin kropp, hennes fysiska kropp tas ifrån henne. Hennes medvetande i formen av GlaDoS försöker de kuva och forma efter eget tycke.

Visst, jag tycker inte att det är helt ok att gasa ihjäl en hel byggnad med nervgift men jag ser det som att GlaDoS föddes ur Carolines trauma att bli förrådd och utnyttjad av den person som hon beundrade allra mest. Om du leker med elden blir du bränd... eller öm... om du leker med den peppiga assistent och superdatorn du precis byggt blir du ihjäl gasad med nervgifter.

Där har vi sensmoralen och jag hoppas att jag lyckades på något sätt förklara min enorma kärlek till spelserien Portal. Eller så har jag skrämt bort alla.

.... hallå?

Är ni kvar?

Anyone? Anyone? Bueller?

Inga kommentarer: