Det här huvudet. Det är rörigt.

Förra veckan besökte jag Uggleboet. Där bjöds jag på kakor som det hade lovats mig.

Gissa om jag andades ut. Ni skulle inte vilja veta vad som hade hänt om om jag inte fått kakorna som  lovats mig. NI VILL INTE VETA!!!

DET VILL NI VERKLIGEN INTE MEN OKEJ!

Jag skulle ha blivit måttligt besviken. Det ni. DET ÄR NÅGOT NI INTE VILL SE! Jag blir så där artigt passiv aggressiv när jag är måttligt besviken. En sån best jag är. Rysligt hur jag beter mig.

Hur som helst sov jag över där och på morgonen när jag skulle gå iväg till bussen utsätts jag för ett grymt korsförhör av Jossan och Anna i hallen.

”Har du packat allt?”

”Ja det har jag.”

”Har du verkligen packat allt?”

”JA DET HAR JAG!”

”... ”

Jossan och Anna såg lite tvivlande. ”Vi kollar igenom vardagsrummet för säkerhets skull.”

Och jag: ”HAHAHA! Jätteroligt, hörrni! HAHAHA! Jag har faktiskt inte glömt att packa ner nåt den här gången.”

”Glöm inte att ta på dig skorna.”

”HAHAHAHAHA!” skrattade jag kanske lite sarkastiskt och kanske lite ironiskt. Jag vet inte. Har glömt bort ordens betydelser efter jag gick in i en lyktstolpe på vägen hem.

När jag kom behövde jag ladda mobilen men jag kunde hitta inte min laddare. Sakta började det gå upp för mig vad som hade hänt. Jag. Hade. Glömt. Mobilladdren. HOS UGGLORNA!

Fffffffffff!!!!

Jag hade fått hybris. Trott att jag varit så noga och vågat mig på ett sarkastiskt slash ironiskt skratt som fyllning på min éclaire vars hemliga ingrediens var högmod och hybris vilket är samma sak så det är lite tårta på tårta och det är ändå en éclaire jag försöker bygga min metafor på och jag är så himla sugen på dammsugare.

Ok. Jag drog i bromsen för mina bakelserelaterade tankar.

Nemas problemas. Köper en ny laddare  och berättar inget för Ugglorna. Inte efter att jag skrattade så där ironiskt eller kanske var det sarkastiskt. Jag ska ändå dit nästa vecka (alltså den här veckan) och då kan jag plocka upp laddaren utan att de märker något. HAHAHA! Min plan var perfekt. PERFEKTTTTT!

Så jag köpte en ny laddare för en vacker penning.

Idag hittade jag min laddare. Den låg i väskan. Jag hade bara inte letat ordentligt.

Och jag orkade inte ens bli arg på mig själv för då skulle jag behöva vara arg på mig själv jämnt och ständigt.

JAG ÅNGRAR INGET!

Min plan var perfekt. Förutom att jag skrev ner det här och sen la upp det här för allmänhetens beskådad vilket bekräftar bilden av mig som en virrpanna.

. . .

ALLT DET HÄR ÄR EN DEL AV EN MYCKET STÖRRE PLAN!

(verkligen?)

Åja! En plan... öm som jag har. Givetvis.

(.... givetvis)