Putting the Mock back in öh... Monckton

Fortfarande är allt jag hittat i DN angående ClimateGate (ClimateGate... någon måste känt sig klyftig.) är en ynka notis.
Var är ramaskrina? Bloggstormen? Vi snackar om forskare som raderar sitt grunddata så omvärlden inte kan verifiera den statistisk som de suttit och fifflat med. Deras brott är att de antigen helt har förfalskat bevisen för klimatforskning eller så har de fifflat med sin statistik för att få mer uppmärksamhet men då har de även gjort så att sanningen går förlorad.

Både scenariona är vidriga och faktum kvarstår att hur det än ligger till måste vi hitta ett hållbart sätt att leva på den här planeten men den sanningen går förlorad i och med att världen, eller åtminstone jag, förlorar all tilltro på dessa klimatforskar. Dessutom, inte nog med att fuskar med statistik de beter sig otroligt stalinistiskt när det gäller kritik. Vad hände med yttrandefrihet? I ett av mejlen som läckte ut hotar en forskare med att bojkotta av en tidning så länge en redaktör som publicerade en kritisk artikel om klimatforskning får ha sitt jobb kvar. Öm... ursäkta? Bra där liksom, försök inte möta kritiken eller förbättra er forskning utan låt oss istället tysta oliktänkande. Så. Bra. Vet ni vem som också gillade att tysta oliktänkande? Hit- (Fy! Dålig retorik! Skäms! Hanna, gå och ställ dig i skamvrån.)

Därför är nu mitt nya favvotal (Tack Far) ett tal av Lord Monckton. Denna lord är mycket upprörd... eller ja, upprörd är bara riktnumret. Det här talet dryper av pathos. Mumma, säger jag. Titta bara på hans peroratio! (Avslutning. Peroratio. Potatis. Potäter.) : At our expense, and at the expense of the truth. Sååååå snyggt.

Min läsupplevelse blev även förhöjd av att jag i början trodde att han hette Lord Mockton och inte Monckton.
Fatta vilket mäktigt namn det hade varit. Lord Mockton, with a licens to mock. Tänk bara! (följande dialog bör läsas med brittisk accent anno 1930.)
Man med Monokel och ett smeknamn i stil med Offy Boffy: What ho! My good man, are you by any chance mocking me? I would certainly be most perturbed if that was the case.
Lord Mockton: Well, it's my name, isn't it? Tinkety Tonk, bitch!
Monkelmannen eller kanske Offy Boffy: I say!
Öm... ja, jag lever i tron om att alla engelsmän pratar som de gör i P.G. Woodehouse noveller... varför frågar du?

Övrigt:
Pizza som frukost när man är bakis? 25 kronor.
Inköpa rödtjut som passar på fest med kommunisttema? 50 kronor på sin höjd.
Helg i Stockholm med Mor, konsert i Storkyrkan, glögg, världens bästa sallad och te på café Glindas Rum? Ovärderligt. Älskar min Mamma.

Ps.
Juldekorationer: