Den första sammanhängande berättelsen jag skrev hette En galen natt på häxberget som jag också illustrerade.
Berättelsen handlade om en tjej som vaknade mitt i natten och klättrade upp på häxberget. Där träffade hon en massa konstiga saker. Bland annat månen som hade blivit galen och fått galna ögonen. Jag tror hon lärde sig att trolla av månen.
Sen gick hon hem igen.
Jag tror att den galna månen dog på slutet eller slutade att vara galen vilket också var sorgligt.
En galen natt på häxberget var en berättelse som fick läsarna att skratta, gråta och bara må.
Jag började skriva på en uppföljare: En till galen natt på häxberget men den blev aldrig klar.
Jag tror att månen var en metafor.
För utanförskap. Eller att växa upp. Eller så var det en sublimering av min rädsla när jag ramlade i en rulltrappa.
Tänkvärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar