Vi kan anta att det här är en fas jag går igenom

I Danmark, vid ett frukostbord.

Hamlet: Varför är mina frukostflingor utbytta mot cigaretter? Ophelia?
Ophelia: Vaaaaaa? *oskyldigt leende*
Hamlet: Var det du?
Opehlia: Kaaaaanske?
Hamlet: ...
Ophelia: *sörplar i sig sin dagliga dos mangojuice, hennes favorit*
Hamlet: ...
Ophelia: OKEJ JAG ERKÄNNER! DET VAR JAG! *pustar ut* Du är en effektiv förhörsledare.
Hamlet: Mm-hm... min erfarenhet säger mig att det här är en dålig idé men... varför då?
Ophelia: Som jag ser det ligger du och Claudius på samma nivå just men om du kunde tuffa till dig så skulle du få övertaget!
Hamlet: Tuffa till mig?
Opehlia: Sen tänkte jag, att det som inte dödar, det härdar! Därför bestämde jag mig för att försöka döda dig.
Hamlet: Självklart gjorde du det. Och cigaretterna?
Ophelia: Rökning dödar. *allvarligt* På riktigt.
Hamlet: Du inser att jag måste faktiskt måste röka dessa först?
Ophelia: Mm-hm... och tänker du göra det?
Hamlet: Nej.
Ophelia: Ånej, min plan har en akilleshäl. TILLBAKA TILL LABBET!
Hamlet: Du har inte ett –
Ophelia: *drar i en spak och hennes stol faller ner i en lönnlucka*
Hamlet: Öööömmm.

Senare, i Hamlets rum. Hamlet öppnar upp dörren. Han har en imponerande samling puffiga shorts och tajts.

Hamlet: Ahhh… att vara eller inte vara… chic? *skrockar* Åh, Hamlet… du är en sån filur ibland.
Ophelia: *hoppar ur hans garderob* Hallå, älskling.
Hamlet: Varför är du i min garderob?
Ophelia: Tja förutom att jag gömde mig i två timmar för att säkerställa en dramatisk entré eldade jag också upp dina solhattar.
Hamlet: Eftersom… ?
Ophelia: Solen. Kan. DÖDA DIG.
Hamlet: …
Ophelia: Plus, jag hatar solhattar.
Hamlet: Jag såg världsvan ut!
Ophelia: … och de kallar mig galen. *ba-bom-tsch!*

SAMTIDIGT! Venedig!

Iago: Har du en tändare?
Roderigo: Vet du att rökning dödar?
Iago: Intressant. Det kan även en dolk rakt mellan skulderbladen göra.
Roderigo: …
Iago: Jag säger bara som det är. Om jag, i teorin, skulle ta den här dolken som hänger på mitt bälte och, kom ihåg - i teorin - och hugga dig i ryggen upprepande gånger samtidigt som jag skrattade maniskt ty äntligen skulle jag och resten av världen bli befriad från din idioti… det skulle definitivt döda dig. I teorin.
Roderigo: Är du sur på mig?
Iago: Ånej… vad i all världens namn får dig att tro det?
Roderigo: Det är bara det… du har varit så aggressiv på senaste tiden.
Iago: Du inbillar dig. Det är inte som om jag bara hängde med dig för att du är en lättmanipulerad nolla.
Roderigo: Inte?
Iago: Jag hänger med dig för att *grimaserar* jag tycker om dig.
Roderigo: *tårfyllda ögon* Är det sant!?!
Iago: Åh… ja….
Roderigo: Skönt. För jag vill inte att bästa kompis ska vara sur på mig.
Iago: Nghghfhgfjh…
Ophelia: Hallå!!!
Iago: trodde aldrig jag skulle säga det här men Ophelia, jag är glad att se dig.
Ophelia: Har du sett Hamlet?
Iago: Vem?
Ophelia: Min underbara pojkvän.
Iago: Du menar Hamlet som ber dig sticka till ett kloster? ... eller var det en bordell?
Ophelia: Det är vårt lilla skämt. Han ber mig att "get thee to a nunnery" och jag försöker döda honom.
Iago: ...
Ophelia: Det där sista är en ny grej som vi försöker med för att tuffa till Hamlet så han kan ta tronen från Claudius. *drömmande* Vi har verkligen utvecklats som ett par på sistone.
Iago: När du säger vi... ?
Ophelia: Okej, Hamlet har varit något motsträvig. Just nu tror jag att han gömmer sig. Han stormade iväg. Uppenbarligen har han en känslig mage.
Iago: ...
Ophelia: Man skulle kunna tro att Danmarks framtida kung skulle kunna hantera lite arsenik i tandkrämen.
Iago: *suckar* Om jag fick en florin för varje gång jag begått det misstaget...
Roderigo: Man borde inte försöka döda varandra i ett förhållande.
Iago: Du har så rätt, Roderigo. Duktig pojke. *till Ophelia* Men oss vuxna emellan, vill du ha hjälp? Jag är expert på att få folk att sluta leva... eller i alla fall... sluta vilja leva.
Emilia: Tro mig, den här gången talar han sanningen. Jag förlorade livslusten sekunden jag träffade honom.
Ophelia: ...
Roderigo: ...
Iago: Vem är du och hur länge har du stått där?
Emilia: *suck* Jag är din fru och jag stått här lika länge som du.
Iago: Verkligen?
Emilia: Vi åt frukost tillsammans. Innan dess har vi levt ett antal år tillsammans. Du lovade att du skulle följa med mig till biblioteket och bära böcker idag.
Iago: Det låter inte alls som något jag skulle säga.
Emilia: Du ljög nog skulle jag tro.
Iago: Det låter mer trovärdigt... öm, öh... äääähhhhh...
Emilia: Emilia, jag heter Emilia och jag är din fru.
Iago: ... verkligen?

Fortsättningen följer... kanske... jag vet inte... som det är nu kan jag knappt fokusera på en enda sak längre än fe- ÅH FÄRG SOM TORKAR PÅ EN NYMÅLAD BÄNK! ... jag älskar den här showen! Da capo!