Ett problem jag har med uppsatsskrivande är att jag har svårt att skilja verklighet och fiktion åt i min text. En av de vanligaste kommentarerna jag får från min handledare är att jag skriver om Dorothy Sayers och Peter Wimsey som om det existerar på samma nivå.
Handledare: En författare och hennes fiktiva karaktärer kan inte befinna sig på samma nivå.
Jag: ...
HL: Förstår du vad jag menar?
Jag: Ja!
HL: Verkligen? För jag kan ana en viss dimmig frånvaro i din blick.
Jag: Du får gärna fortsätta att förklara vad du menar... lite mer exakt.
HL: Harriet Vane? Fiktiv. Dorothy Sayers? Verklig.
Jag: ... jag försöker verkligen förstå men jag kan inte riktigt... vad är det du försöker säga?
HL: Harriet Vane finns inte på riktigt.
Jag: Och din poäng är?
HL: Du kan inte skriva om henne som hon aktiv formar texten.
Jag: Okej.
HL: Förstår du?
Jag: Jupp, det är inne nu.
HL: Du vet, jag vill tro dig men du har fortfarande den där uppsynen som skvallrar om att du är mer där än här.
Jag: DET ÄR SVÅRT OKEJ!?! Varje morgon brukar jag oroa mig över vad Harriet Vane skulle tycka om mina kläder. Jag vet redan att hon skulle hata mina sönderbitna naglar så jag oroar mig en hel del.
HL: Vi kanske skulle ta och göra ett sorts flödesschema för att göra det lätt för dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar