Jag har en ny ärkefiende.
(Är det människor som går långsamt framför dig på ICA och blockerar gången med sin kundvagn?)
NEJ! Eller ja... okej, jag har TVÅ nya ärkefiender. Människor på ICA är en av dem.
Men det mest dramatiska är att min nya ärkefiende är.... JAG SJÄLV!
Bam-bam-BAAAAMMMM!
(har vi inte redan gjort det här? jag trodde jag var din värsta fiende, ditt förnuft)
Ja... och nej. Det också. Eller jag menar... vad är det för fel på min kropp?
När stress drabbar mig reagerar min kropp för konstigt. Det finns ingen vettig förklaring till min stresshantering. Till exempel munsår. Orsakat av stress. Jag menar... va?
Stress händer och min kropp tänker paniskt: VI BORDE SKAFFA ETT MUNSÅR, VA!?!
Jag: Borde vi verkligen det?
Kroppen: Det är det enda sättet. TRO MIG.
Jag: Det är svårt att tro dig när du vrålar som en stucken gris i mitt öra. Inte särskilt förtroende ingivande.
Kroppen: Jag har en till idé!
Jag: Snälla... nej...
Kroppen: HANDSVETT!
Jag: Va...
Kroppen: Det bästa sättet att hantera stress är med handsvett.
Jag: Men skulle inte handsvett få mig att bli ännu mer stressad?
Kroppen: Nejnejnej! Du förstår inte. Jag menar... KOPIÖSA MÄNGDER HANDSVETT!
Jag: Errrr...
Kroppen: Vi snackar porlande fjällbäckar.
Jag: Åh... jag vet vad du menar. Men hur skulle det hjälpa mig att -
Kroppen: Vet du vad jag tror? Att det här är limbo.
Jag: Det här kommer säkert bli en av många saker som jag kommer att ångra på min dödsbädd men... varför tror du att det här är limbo?
Kroppen: För det är den mest stressiga, pinsamma situationen vi någonsin befunnit oss i. UPPENBARLIGEN ETT TEST!
(var inte det ett avsnitt av the twilight zone?)
Jag: Tyst. Och du! Det här är inte limbo. Och det kanske inte skulle vara så pinsamt och stressigt om du bara slutade att producera så mycket handsvett.
Kroppen: ERKÄNN! Vi är döda! VI ÅT EN BIT ANANAS OCH KVÄVDES!
Jag: Det kan inte vara sant! JAG HATAR ANANAS!
(kanske var det en muffin?)
Kroppen: VI ÄLSKAR MUFFINS! DET MÅSTE VARA SANT! VI ÄR DÖDA OCH DET HÄR ÄR LIMBO!
Jag: Ska inte du föreställa mitt förnuft?
(och din nemesis. vi är komplicerade på det sättet.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar