Finns det något roligare än deras lätt ansträngda min när det inte riktigt går som det ska i Aktuellt? Vad kan vara roligare än det fullkomligt desperata "lägg ut, lägg ut! LÄGG UT!"?
Äh och så... öm... antar jag att de värnar om yttrandefriheten och är en av demokratins grundstenar. Fast framför allt... BLOOPERS!
Av olika anledningar (hemliga anledningar) har jag kollat på en hel del reportage och bevakningar av en seglingstävling. Det finns så mycket comedy gold i dessa att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till.
Först och främst, reportern på plats tycks hetta Canoe Frost. Förutom att det låter som ett namn på en superhjälte med någon sorts väder/is/båtbaserad superkraft får det mig att undra om Canoe Frost bytte till Canoe när han började rapportera om båtar eller vad det ett namn han fick då hans föräldrar tyckte att han hade en ovanlig skallform som borde uppmärksammas i ett namn? Dessutom, är han släckt med Robert Frost?
Nu vet jag inte om Canoe har en kanotformad skalle men man får spekulera. Det får man.
Det som gör Canoe Frost perfekt är att han dessutom är lika observant som Lois Lane.
Huvudreportern som tar del av helikopterbilder över Stockholms hamn kommenterar: "Hur är det där nere, Canoe? Det verkar vara en hel del båtar!"
Canoe bidrar med: "Det ÄR en hel del båtar!"
Sen är det faktum att segelruten av någon anledning kallas "sausage".
"Let's have look at that little sausage."
"Before they reach St Peterburg they have to make a quick sausage."
Jag vet inte... jag kan inte ens. Va? Seglare verkar vara lite fräcka.
De är också ganska lättirriterade.
När jag följde med en kompis familj på en tur på Götakanal retade jag gallfeber på hennes släktingar som var riktiga seglarmänniskor.
Jag: Ska jag ha det här repet spänt?
Seglare: Tamp.
Jag: Va?
Seglare: Tamp. Det heter tamp.
Jag: Okej... såååååaaatteeeh... ska jag hålla i det här repet?
Seglare: Det heter tamp.
Jag: Men det är också ett rep.
Seglare: Det är en tamp.
Jag: Ett sorts rep.
Seglare: TAMP!
Jag: ... ska jag hålla i...
Seglare: JA DU SKA HÅLLA I TAMPEN!
Jag: Tycker fortfarande att det är ett rep.
Seglare: TAMP!
Jag: Åhhh-keeej. "Tamp".
Anledning till att jag inte blev slängd överbord eller kölhalad var nog för att jag trots mitt bristfälliga ordförråd var ganska bra på att hjälpa till när vi skulle genom slussarna. Var bättre än de tyska turisterna.
Åh kära nån... nu har jag plötsligt en nästan övermäktig lust att ge mig ut på vatten i en båt. Behöver inte vara ett öppet hav. En kanal är kanske ännu bättre.
För jag insåg precis varje gång jag befinner mig på en båt kommer mitt liv bli lika kaotiskt som Tre män i en båt (för övrigt låter orginaltiteln, Three men in a boat, om den tappar sista bokstaven som en dokumentär om inspelning till Priscilla: Öknens drottning. - Tänkvärt!) och jag känner att jag vill uppleva en ny form av stress. Inte en stress som har med akademiska formuleringar utan stress som har med att ÅHGUD VILKET ÄR VÅRT TÅG VAD SPÄNNANDE DET SKA BLI AT KOMMA FRAM. En sån stress ser jag framemot. All den här seglingen har fått mig att tänka på Tre män i en båt och det är kanske den främsta reseskildringen sedan Herodotos skrev sin roadtripbok Historia.
Den skrevs av Jerome K. Jerome 1889 och handlar om hur vännerna J, hans hund Montmorency, George och Harris tar sig en båttur längs Themsen. Dårpligheter följer. Dråpligheter i överflöd. Sammanfattningen av den här romanen skulle kunna vara Three men in a boat. Hilarity ensues.
Tre män i en båt fungerar dessutom mycket väl som en handbok ifall du ger dig ut för möta naturen, oavsett om det är båtfärder eller camping det rör sig om.
Till exempel. De diskuterar om de ska sova under bar himmel eller packa ett tält. J börjar beskriva hur underbart det är med att sova under bar himmel. "lulled by the lapping water and the rustling trees, we fall asleep beneath the great, still stars, and dream that the world is young again."
Han blir avbruten av Harris:
“How about when it rained?”
You can never rouse Harris. There is no poetry about Harris—no wild yearning for the unattainable. Harris never “weeps, he knows not why.” If Harris’s eyes fill with tears, you can bet it is because Harris has been eating raw onions, or has put too much Worcester over his chop.
If you were to stand at night by the sea-shore with Harris, and say: “Hark! do you not hear? Is it but the mermaids singing deep below the waving waters; or sad spirits, chanting dirges for white corpses, held by seaweed?”
Harris would take you by the arm, and say: “I know what it is, old man; you’ve got a chill. Now, you come along with me. I know a place round the corner here, where you can get a drop of the finest Scotch whisky you ever tasted—put you right in less than no time.”
Harris always does know a place round the corner where you can get something brilliant in the drinking line. I believe that if you met Harris up in Paradise (supposing such a thing likely), he would immediately greet you with: “So glad you’ve come, old fellow; I’ve found a nice place round the corner here, where you can get some really first-class nectar.”
In the present instance, however, as regarded the camping out, his practical view of the matter came as a very timely hint. Camping out in rainy weather is not pleasant.
Ett bra råd att komma ihåg nästa gång man börjar känna sig lite poetisk och naturromantisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar