Möbler = soffgrupp (bästa läsfåtöljen) + matsalsbord + fyra stolar
Min reaktion var: "HAHAHA! Okej." Och sen väntade jag på att jag skulle få handsvett och skrika: "VAD SKA VI GÖRA NU ÅHHGUD DET ÄR TVÅ MÅNADER TILLS VI FLYTTAR DET KOMMER ALDRIG ATT GÅ ATT LEVA SÅ LÄNGE UTAN EN SOFFA!"
Det hände aldrig. Jag liksom skippade det och gick rakt på: Okej. Det här händer. Låt oss acceptera detta. Varför ska du ens behöva fundera på om du behöver acceptera detta eller inte? Inte en så stor grej plus du ska på dejt och du får träffa Maja. Livet leker kort sagt.
Sen skrattade jag igen.
Är det så här vanliga människor har det? Dramafritt för det mesta? Skulle kunna leva så här och bara ha speciella dagar som jag kryddade med melodrama toppat med panik.
Det ändå som gjorde mig brydd var att Maja sat att vi skulle äta scones med rökt lax och avokado men det hände aldrig. Vilken tease.
Visserligen har vi nu ett helt tomt vardagsrum men det gjorde mig inte så mycket. Jag tänkte mig att vi skulle kunna konstruera ett kuddrum istället. Som på dagis. Fast istället för saft skulle vi ha vodka. Kanske i en form av en slags drink.
När jag sedan var borta på radion fixade Adam vårt vardagsrum till någon sorts marockanskt salongsrum med en touch av fun dining. Det gjorde mig mycket glad.
Vi firade med festlig mat som man kunde plocka av och sen hade vi ett hemligt dansparty.
Det var då och nu borde jag gå och lägga mig.
Men även om Adam gick och la sig fortsätter det hemliga danspartyt. Det är svårt att stoppa.
I mitt huvud är det som dansmontaget i The Breakfast Club.
Fast på riktigt lyssnar jag på nattradio.
Det är som vanlig radio. Dagradio.
Fast på natten.
Ni vet vad jag menar.
Ok.
Det var nog allt.
Från och med nu ska alla mina partyn vara hemliga.
(teparty?)
Mjölk och två skedar honung, tack. Alltså ja.
(dela-med-sig-av-känslorparty?)
Ugh. Okej. Visst. Det också.
(spionparty?)
Hemligt spionparty? Det säger sig själv.
Alla är bjudna.
(på dina hemliga partyn?)
Ssssshhh! Det är hemligt. Eller nej förresten. Inte alla. Inte människor som jag inte gillar. Det finns ett par. Jag är inte en perfekt liten ängel fylld med godhet och ödmjukhet.
(nej... nej, det är du inte... )
Och inte människor som tycker att filmen är bättre än boken/serietidningen om det inte gäller Everything's Illuminated för då är filmen bättre än boken och ja, I went there, för den är inte så himla bra. Boken alltså.
Errr... jag ska nog ha ett hemligt drömparty där jag sitter i ett bibliotek på en lördag och får vänner för livet. Vi kommer skratta, gråta och bara må.
PS. Jag har inte använt min catchphrase på jättelänge. Jag hade en catchphrase. Jag valde ut den och lyckades plantera den i andra människors medvetande. Inte helt lätt.
Det var inception. Eller är det reverse-inception jag tänker på?
Hur som helst... nu har jag glömt bort min catchphrase.
Jag vet inte riktigt... jag kan inte ens... det finns bara ett svar.
Hemligt drömdansparty.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar