Vardag. Min Vardag.

Vaknade. Somnade om. Drömde att jag hade en iller som husdjur. Vaknade klockan elva och inser att jag inte kan höra någon trumpet. Blir ledsen, glad, men mest av allt lättad.

Går ner till Folkes för att köpa ketchup. Känns viktigt så där på morgonen. Kommer tillbaka med ett salladshuvud, tomater och Ballerina. Ingen ketchup. Både lyckat och misslyckat

Dricker kaffe och äter kakor. Tänker på gårdagen.

Pluggade hela dagen! Läste om Hermogenes, en man som var en god retoriker redan vid femtonårs ålder. Fick tokbra jobb på en gång och skrev en massa om retorik. Blev crazy bananas när han var tjugofem och var det fram till sin död. Enligt legenden var hans hjärta dubbelt så stort som en vanlig människa, aw tänker ni men nej för det var också hårigt. Okej. Fattar inte poängen med den legenden.

Tog bara en enda Facebook-paus. Insåg att de hade ändrat den igen. Tänkte: ”Gawd, they’ve changed it, now it sucks. Ruined forever” och insåg att så kan man inte tänka. Då blir man en sån där typ som får skickar hotbrev till Micheal Bay med orden ”you raped my childhood” för att Bay hade mage att ge Optimus Prime en mun. (Jag vet allesammans men det är bara att accepter att Optimus Prime har en mun nu. Vi måste gå vidare med våra liv.)

När mitt rum börjar kännas klaustrofobiskt insåg jag det var dags att gå ut och göra något. Tar på mig festmundering och krigssminket. Får ett smärre anfall när jag sätter på mig läppstift.

På förfesten hör jag plötsligt ”Soothe me” med Sam and Dave. Blir helt till mig.
Jag: EMMA! Lyssnar du också på Sam and Dave!?!?
Emma: Va? Nej.
Jag: *besviken* Nej? Men du spelade ju ”Soothe me, baby, soothe me with your kindness”!
Emma: Sam and Dave? Jo! Dem lyssnar jag på. Jag tyckte du sa Seven Days.

Velvet var lite tråkigt. Daniel Gilbert var inte kul och musiken var aldrig riktigt, riktigt bra. Inte ens de repetitiva technolåtarna som jag annars gillar fick något att hända. En låt hade alldeles för långt intro:
*pip… TUT… pip*
Alla: Whoohooo! Ny låt! Jag älskar världen! Jag vill dansa! Yay!
*pip… TUT… pip*
Alla: Jaaa! Bra intro! Här står vi och diggar.
*pip… TUT… pip*
Alla: … whoo? Jaaa? Dansa!
*pip… TUT… pip*
Alla: *snyft* Varför gör ni så här? Allt vi vill är ju bara att dansa? Är det för mycket begärt!?!
*pip… TUT… pip*
Alla: Någon hejd måste det vara!
*introt avslutas, låten kommer igång*
Alla: Jaså, nu passar det minsann!?! Hur kommer det sig att när jag vill är det alltid ”inte ikväll, jag har ett intro” men när du vill så är bara att köra över alla andra!?!

DJ:n var också den sorten som inte riktigt fattade att om dansgolvet var tomt så kanske var det dags att pröva nåt nytt.

Försöker hitta Fluffhåret men ser henne inte. Synd.

När vi går från Velvet skyndar jag mig fram till korvförsäljaren strategiskt står utanför V-dala.
Jag: Hur mycket kostar det?
Korvförsäljare: Twenty-four.
Jag: Oh... well, thank you.
Korvförsäljare: Wait. How much do you have?
Jag: Sixteen.
Korvförsäljare: Then that's enough if you're hungry.
Här hör jag en hallelujakör och blir nästan övertygad om att jag precis köpt en varmkorv från Jesus.

På efterfesten i Studentstaden: En man som ständigt drog i halslinningen i sin t-shirt och utropade saker som ”Imorgon ska jag rädda liv! Jag är sjuksköterska!”

Han sa även något som jag inte hörde men jag såg att Lisa fick en smått skeptiskt min varpå Sjuksköterskan skyndade att försvara sig med klassikern: ”Nej, men asså, det är lugnt. En av mina bästa vänner är bög.”
Lisa: Jaha. Jag har umgåtts med en lesbisk hela kvällen.
Sjuksköterskan: Nej! Det är sant. Min bästa kompis är faktiskt bög. Jag har inga fördomar. Jag skulle kunna tro att ni är lesbiska eftersom ni har kort hår och lugg. Men det gör jag inte.
Det var kul på många olika sätt.

Vi dansar till ”Hold on! I’m a comin’” med Sam and Dave. Jag blir lycklig för det var länge sedan jag hörde den låten och jag tänker på Blues Brothers, Ray Charles, Aretha Franklin och ”Boom, Boom” med John Lee Hooker.

Sjuksköterskan gillade att puttas. Jag körde ett ki-fu-pow-wow grepp. Alltså, han puttade mig, jag höll fast i hans hand och puttade ner honom istället. Use his strength against him, grasshopper. Indeed. Hai, sifu, och så vidare.

Emma talar om för mig att den här våren kommer att bli som ingen annan vår. Fest utomhus och idel nöjen. Våren skall bliva min melodi.

Sen åkte Lisa och Sjuksköterskan skateboard och då puttade Emma dem så att alla ramlade.

Jag, Emma, Lisa och en man som Sjuksköterskan kallade Jason Stackhouse gör snöänglar.

Jag gick hem. Sov. Drömde att jag hade en iller som husdjur.

I princip var det alltså en helt vanlig dag/tidig söndagsmorgon i Uppsala.