Jag vet faktiskt inte...

Min hjärna är en svår fokuserad apparat. Just nu låter det *derp, derp* därinne och när jag skakar på huvudet så skramlar det.

Dricker te och läser Svart som Silver och tänker. Shit, asså, Bruno. You’ve got it going on.
Dock vet jag inte varför jag tänker så eftersom jag bara gillar varannan (var tredje, var fjärde) dikt i den här boken.

Var och skaffade pass på polishuset (aka Life on Mars-huset, kallat så eftersom liknar polishuset i Manchester i tv-serien Life on Mars.)
Blev lite förvånad över att jag var tvungen att lämna fingeravtryck. Det gick även lite dåligt eftersom mina händer var knastertorra på grund av kylan. Polisen tittade då fundersamt på mig och sa: Du måste nog fukta dem.
Och i en millisekund fick jag förr mig: Hon vill att jag ska slicka på mina händer! Usch! (kinky)
Sedan räckte polisen mig en våtservett.
Jaha… okej då, tänkte jag, ännu en dag då inget spännande händer. (Ahahaha! Händer!)

När allt var klart visade hon mig hur mitt pass skulle komma att se ut och kände jag mig en aningens kluven. Å ena sidan tyckte jag att jag såg tjock ut på fotot å andra sidan tänkte jag: Hanna. Var inte en tönt.