Maaaaooooååååååry

Hade Riget-abstinens så jag tittade på första och andra avsnittet av Kingdom Hospital, den amerikanska remaken gjord av Stephen King. Har sett bitar ur det första avsnittet en kväll för länge sedan och kom ihåg den som rätt okej.

Som sagt, såg de två första avsnitten och insåg att den var… SÄMST! Surprise, surprise… men det var den verkligen. Den började rätt okej med en massa barn som blir innebrända. Kändes lite klaustrofobiskt och illamående framkallande. Introt var rätt okej trots hela seriens ivriga användande av trallvänliga poplåtar som kanske är den minst läskiga soundtracket någonsin. Men okej, det fanns lite läskiga dockor och händer som kom upp ur myllan och något som påminde om den där läskiga mannen från Pans Labyrint.

Men när showen väl sätter igång får jag alla fördomar angående amerikanska remakes bekräftade (okej, ändå gången jag tyckt att en amerikansk remake är bättre än originalet är Ugly Betty men i alla fall… ). Först och främst, i Riget dröjde det innan vi stötte ihop med några spöken och när de väl dök upp var det bara så kort att man inte riktigt vad man skulle tro. I Kingdom Hospital ser vi spöken på en gång och de blir genast otroligt tråkiga. Sedan gör den talande myrsloken entré. Jupp, den talande myrsloken som ska var läskig men faktum kvarstår att det är en talande myrslok som ordvitsar. Är det här Disney eller? Uppenbarligen för senare kommer en danssekvens.

Den här serien orkar inte eller vågar inte ens försöka skapa stämning, man har noll sympati för karaktärerna och jag känner inte ens någon ovilja gentemot Dr Stegman som ska föreställa den amerikanska Dr Helmer. Han är ingen Ernst Hugo.

Fattar inte att jag kom ihåg den här serien som läskig... i och för sig kanske jag inte var helt nykter och när jag inte är helt nykter tycker jag till och med att en sked med pudding kan vara läskig. Dessutom hade jag, när jag gått hem, varit säker på att jag skulle stötta på Den Läskige Mannen På Den Skrangliga Cykeln och var lite extra skraj.

Just det, jag är inte rädd för våldtäktsmän eller rånare. Det som skrämmer mig är en man på en cykel. Jag tänker mig att först kommer jag höra ljudet av hans cykel, det blir starkare och starkare... tillslut dyker han upp ur dimman (det kommer antagligen vara en dimmig kväll/natt/dag/morgon/när som helst) och cyklar emot mig. Han är lång, flintskallig, gammal och har stirriga ögon. Han cyklar närmare och närmare och... STIRRAR PÅ MIG... sedan cyklar han förbi och försvinner.

Kanske inte låter så läskigt men det är det. För han kommer titta riktigt intensivt på mig innan cyklar vidare och då vet jag... att han har sett mig. Öööömmmm... nu när jag skrivit ner det är det inte lika läskigt. TERAPI!