Jobb, jobb... jag är så flitig. Som en liten arbetsmyra servrar jag troget störiga ekonomer och jag tror jag är så smooooooth-jurister.
Gårdagens höjdpunkt var när en ekonom kom fram till mig i baren och viftade ilsket med sin fördrink.
- Det är här ALKOHOLFRITT!
Jag: Mm-hm. Tog du det där glaset därifrån? *pekar på en grupp med tio glass som står längst in i baren, för sig själva, är galet orangea*
- Ja!
Jag: Åh-kej. Då är det nog Pomac. Försök med dem är istället. *pekar på de cirka två hundra glass som står framför mig, är galet uppenbart champagne*
Han går iväg med rätt fördrink men ser ändå lite kränkt ut. Det var nog en traumatisk upplevelse att nästan få i sig... ALKOHOLFRITT. Kanske hade hans system kollapsat.
Lärde mig igår att du kan studera ekonomi eller så kan studera ekonomi och vara en ekonom. Stor skillnad. De som studerar ekonomi är trevliga kisar som du gärna vill äta kladdkaka med klockan fyra på morgonen medan ekonomer är människor som blir griniga när de är fulla och ser det som personlig skymf när baren stängs. Jag förstår verkligen inte varför man dricker om man bara blir grinig av det, är det inte själva poängen att man ska ha kul på en gasque och inte vara sur?
Ack ja... o tempora, o mores... (Ahhahaha o tempura, o mores är ett bevingat ord som handlar om japansk friterad mat och hur vida den är moralisk eller ej! Hahahaha... kul skämt.)
Meanwhile in Soviet Russia...
Peppen inför The Wolfman gick rakt upp när jag såg den här affischen. Erkänn, den är typ crazy bananas snygg. Om det är fel att vilja gifta sig med en filmafffisch så vill jag inte vara rätt. Klicka på den! Du vet att du vill och du är antagligen ganska, relativt, mycket tuff om du gör det.
Och den här var kanske inte snygg meeeeeen... tjock katt! Den tjockaste katten! Vem är en tjockis? Du är! Du är! Ååååhh, jag skulle vilja klia den på magen om den inte hade sett ut som om den vore en galen haj och Christopher Walkens kärleksbarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar